Ett öppet brev till släktet homo

Som representant för alla filantropa primater vill jag gärna delge er en betraktelse av hur ni människor faktiskt ter er: Antropocentriska! Eller torde kanske homocentriska vara ett bättre ord? Det är svårt att säga, faktiskt, eftersom ni är de enda fortfarande levande varelserna i släktet homo. Nåväl, vi kan väl börja med att se vad vi har gemensamt, historiskt och biologiskt sett.

Vi tillhör gemensamt domänen eukariota, vilket vill säga alla växter, svampar, djur och så kallade protister. Vi tillhör båda riket animalia, alltså djurriket. Vi är av stammen chordata, ryggsträngsdjur, och understammen vertebrata, ryggradsdjur. Vi är av klassen mammalia, alltså däggdjur, av underklassen theria tillsammans med pungdjuren, infraklassen eutheria, alltså »högre däggdjur«, överordningen euarchontoglires, som innefattar gnagare, hardjur och diverse ekorrar som oss, och så ordningen primates, primater, dem som er urskillningsförmögne homovän Linnéaus kallade herredjur.

Men ännu mer specifika kan vi bli utan att skiljas åt. Vi tillhör båda underordningen haplorrhini eftersom vi har någorlunda torra näsor med underutvecklat luktsinne och vanligtvis får ett barn i taget, infraordningen anthropoidea vilken sorterar bort dem som förr kallades »halvapor«, parvordningen catarrhini som är de så kallade smalnäsorna och gamla världens apor, överfamiljen hominoidea som kallas människoartade, och nu äntligen till slut familjen hominidae, som kallas människoapor. Det är där våra vägar skiljs åt.

Ni har nämligen placerat er i en helt egen underfamilj, homininae, de så kallade homininerna. Endast ett släkte finns i er underfamilj, och det är släktet homo, vars enda överlevande art heter homo sapiens. Till sist så tillhör ni underarten homo sapiens sapiens, den underart man (alltså ni) vill hävda är medveten om att den är medveten. Det fanns fler både i släktet och i arten, förr, men de är borta. Frågan är varför ni behöver så många extra underklasser för att sätta er själva i rätt fack. Får ni mindervärdeskomplex om vi bara kallar er homininer? Ni är ju ändå de enda som finns kvar!

Och medan ni alltså är homo sapiens sapiens, är jag Simio tibi simile. Trevligt att råkas, måhända.

Vi delar alltså femton steg av klassificeringssystemet med varandra, men inte de sista tre: släkte, art och underart. Ni är dessutom helt ensamma i hela ert släkte, och det är inte otroligt att dem av er som funderar över huruvida ni själva hade ihjäl och slog ut de andra faktiskt har rätt. Nuförtiden är det ju lite hursomhelst med vilka ni ger er på, men visst verkar det vara de andra i familjen som får ta några av de hårdaste slagen?

Vanligen hävdar ni er också ha utvecklats ur aporna, men riktigt så enkelt verkar det inte vara. Att gå på två ben kan till och med ha varit våra gemensamma förfäders påhitt, och ni tycks vara de enda som fastnat i den evolutionära vinkelvolten på den punkten. Kanske kan det till och med vara mera riktigt att hävda att apan utvecklades ur människan? Det finns ju en hel del osympatiska drag hos vissa apor som tycks härstamma ur det hominina psyket. Men vi har bättrat oss med tiden, och lyckats undvika att hitta på atombomber, köttkvarnar och massproduktion av avgaser.

Homo mensura. Det är inte ytterligare en art inom familjen homo, utan en filosofisk tes som tros ha lagts fram av Protagoras, och på svenska är innebörden att människan är alltings mått. Så verkar det vara, åtminstone för människan själv. Om en varelse inte uppvisar rationellt tänkande på ett sätt som människan förstår, då är den inte rationell. Men om vi tar bort homo mensura ur det argumentet, blir slutsatsen istället att varelsen inte uttrycker mänsklig rationalitet.

Varför är då huruvida en varelse är rationell någonting som har betydelse? Svaret är, att förmågan till att rationellt behandla omvärlden, sig själv och att ha minnen och planer för framtiden är en grundläggande del av vad man definierar som en person. Och personer har en särställning inom all moral. Om djur är personer, finns ingenting sådant som en särskild djuretik. Istället lyder de under samma etiska normer som homininerna. Mätt i mänsklig intelligens är en listig hund ungefär lika mycket person som en treårig hominin, och bör därför behandlas moraliskt likvärdigt. En gris är också ungefär lika mycket en egen person, och en julskinka är i sin tur något… ni förstår.

Emot en sådan syn på saken tror jag många vill invända. För de flesta får den konsekvenser direkt i vardagslivet. Vad är Ica för slags folkmordsgrossist, till exempel? Och å den andra sidan, vad är det som gör att en del välvilliga själar ser något oetiskt i att ta hand om en hund, medan de samtidigt gärna skaffar barn?

För oss andra innebär epitetet sapiens sapiens inte att ni är medvetna om att ni är medvetna, utan att ni tror er vara ensamma om det. Det står för självupptagenhet och antropocentrism.

Det står för homonormativitet.

Homo sapiens sapiens är homo mensura mensura, en förvuxen ekorre med hybris.

Ni kanske skulle tänka efter litet?

Konsten jag visat er har målats av Michael och Koko. De föreställer, i tur och ordning: ingenting, av Michael; Kärlek, av Koko; Apple av Michael (Apple var en hund och vän till honom); och till sist Pink pink stink nice drink av Koko, som föreställer en äng med blommor och ett vattendrag. (Stink är vad Koko kallar blommor.) Michael dog för några år sedan, medan Koko fortfarande lever. Båda är gorillor som talar teckenspråk.